Vapensmeden i Döderhult - Ett besök hos Ola Elgelöf

2020-04-24

Ola Elgelöf, vapensmed.

En solig eftermiddag i mitten av April står jag utanför en verkstad ett stenkast från Döderhult, Oskarshamn. Mannen som möter mig är och kanske har du redan känt på en revolver som Ola har gjort iordning. Om du inte har det så råder jag dig starkt att passa på om du får chansen någon gång. Det finns många tänkbara beskrivningar av hur ett sådan tryck känns och alla låter lite som slitna plattityder. En sak är dock säker, det känns verkligen som smör, mjukt och rent. Det går att skriva mängder om bara det, men det finns så mycket mer att berätta om den småländska vapensmeden.

Verkstaden är full av maskiner av olika årgång och modell. Många av maskinerna har han renoverat iordning själv.

Efter ett snabbt hej börjar Ola rakt på sak visa verkstaden och vad som finns däri. Den består för närvarande av två delar, den ena rejält utrustad med mängder av maskiner, den andra kanske bäst beskrivs som en projektverkstad. Där återfinns en gammal veteranbil från det tidiga 1900-talet, mopeder i delar, blästrinsgsskåp och diverse maskiner. Det är lätt att se att Ola tycker om att syssla med många olika saker men mycket har samma genomgående tema. Mekanik.

Ola beskriver sig själv som vapensmed, så vi börjar vår intervju i den änden med en bred fråga; vad gör en vapensmed? Det visar sig att frågan är så bred att svaret blir okarakteristiskt kort: “Reparerar vapen och ändrar vapen.” Vi plockar upp samtalet därifrån.

Vad gör du som gör dig unik?

Mitt unika bidrag verkar vara just double action tryck på revolvrar. Det finns många människor ute i Sverige som tror att det är det enda jag håller på med. Jag lagar ju alla typer av vapen och alla typer av tryck. Jag tycker det är roligt med tryck eftersom det är så komplicerat.

Det framstår med all klar tydlighet att det inte bara är avtryck som intresserar Ola.

Rosettslipningen är ett av Olas kännetecken. Ser du en revolver med det här mönstret på hammaren, då är det högst sannolikt att Ola har gjort iordning den.

När det handlar om gevär så får du ju vara lite möbelsnickare och sen så får du pilla med små grejer med rätt så höga toleranser. Framförallt är det roligt att skapa, jag har alltid haft en förkärlek till ytfinish, ytbehandlingar. När jag lärde mig att blånera till exempel det var en helt ny värld. Man kunde skapa någonting som efter man gjort det, så står man och tittar på det och undrar om det var jag som hade gjort den där, för den såg ju ut att vara tillverkad på fabrik. Jag kan eloxera aluminium, blånera stål, när det gäller gevär så har du ju oljeboningar av trästockar.

När började du med vapensmide?

Ola: Mestadels efter jag började skjuta. Jag har ju gjort vapensmide åt folk i min närhet sedan alla tider. [...] Jag har hållit på hela mitt liv med finmekanik. Sedan att det vinklats över till vapen är väl för att jag dels är intresserad av vapen och sedan är det närmaste du kommer finmekanik som många personer efterfrågar. Mestadels har jag alltid varit väldigt förtjust i vapen. [...] När jag började skjuta själv så kände jag mig tvingad att fixa min egen Colt Python. Så blev det att folk kände på den där, kanske att jag stack den under näsan på dom; “titta vad jag har gjort”. De bara gapade, och så satte det igång.

Vid flera tillfällen beskriver Ola revolvern för mig som en stenålderskonstruktion och en konstruktion som i grunden är väldigt enkel, även om variationer på konstruktionen finns. Trots detta är många lite rädda för att öppna upp sitt vapen.

Väldigt många skyttar tycker att innanför det där locket, där ska man inte vara. Det som händer där är rent hokus pokus.

Vad har man för utbildning för att vara vapensmed?

I mitt fall är det livets skola. Vapen är ju inte någon rymdraket, det är ju en vanlig mekanisk manick. Har man en viss förståelse för hur mekanik fungerar så är det ju inte speciellt avancerat, och det är väl där jag liksom trillat in.

Jag hade trott att det behövdes något speciellt certifikat för att vara vapensmed?

Det trodde jag med. Polisen ville ju veta vad jag kunde, så jag skickade lite bilder till dem och det accepterade dom. Dom kräver inte någon utbildning eller certifikat eller diplom från någon skola.

2006 gjordes ett tillägg i vapenlagen som sa att om man hade en viss typ av vapen så kunde man ta emot vapen av samma typ med hjälp av låneintyg. Det var det jag gjorde till att börja med. Kruxet med låneintygen är att du får ju bara ha vapnet i fjorton dagar, sen måste du vara färdig med det. Det var jättebra det var ju en spark i röven så man fick grejerna gjorda. Men jag har sedan skaffat mig ett reparationstillstånd som gör att jag kan ligga på grejerna lite längre.

Vilken är den vanligaste frågan du får?

En vanlig sak att göra när man trimmar en revolver är att göra hammaren lättare. Här går det att se den ursprungliga bredden på hammaren i botten.

Jag har faktiskt inte många frågor. Jag får mest tillsägelser. Dom ringer till mig, frågan blir “kan du göra iordning min revolver?” Då säger jag att det kan jag göra. Sedan säger dom vad dom vill ha gjort, sätter upp sig i min mailkö och då ringer jag upp när det är dags för dom. De skickar vapnet hit med licens, identifiering och en arbetslista. Så jag har inte så mycket frågor. De flesta som kontaktat mig har känt på ett av mina vapen innan. De flesta är inte intresserade av hur det går till. Någon enstaka har visat intresse för “hur gör gör du det här?” men mycket mer än så är det inte. Utan det är “jag vet ingenting, fixa det här” det är det vanligaste. Det är ju aldrig någon som har kommit till mig och försökt lära mig hur man trimmar en revolver eller trimma tryck över huvud taget.

Numera brukar jag fråga om de har känt på en revolver som jag har gjort iordning? Det är inte säkert att de gjort. De har kanske inte någon objektion mot priset utan de tycker bara att revolvern är dålig och att de vet att det går att göra bättre. Visst i ett sånt läge blir de ju starkt överraskade, kanske positivt om de kommer så långt att de beställer jobbet. Men som det är i dagsläget får jag väldigt lite frågor. Hade jag haft en hemsida med telefonnummer på och massa bilder och så, DÅ hade jag nog fått mycket frågor.

Vårt samtal kretsar lite kring marknadsföring, att finnas på facebook och ha hemsida och att göra reklam för sig. Det är lite kluvet och så här resonerar Ola kring det hela:

Om jag då sätter upp ett telefonnummer med massa flashiga bilder och sådär, då kommer ju folk som aldrig känt på vapen som jag gjort iordning kommer att ringa och undra om jag kan hjälpa dom. Jag säger vad det kostar, “o fy fasen så dyrt” säger dom. Ja men då får du vända dig någon annanstans, och då kanske det inte finns, eller så är det lika dyrt där. Det tar tid att göra ett sånt här jobb.

Hammare, avtryckare har fått bearbetning, även en helt specialbyggd pipvikt.

Det går inte att sticka under stol med att det kostar att anlita en vapensmed som Ola. Det är också tydligt att det faktiskt inte finns så många vapensmeder kvar i landet. Samtidigt så skapar vapensmidet också en möjlighet för en skytt att göra de unika anpassningar på sitt vapen som den alltid har önskat. I det perspektivet, att få något eget personligt, är prislappen kanske inte alltid så stor.

Det är ju klart att ekonomin spelar roll, och ett sånt här tryck är rätt så dyrt att göra. Det tarvar många timmar. De som slår på stora trumman och kämpar för sitt skytte och tänker att om dom kan lägga ned fem tusen för att bli bättre på sitt skytte så gör dom det utan att tveka.

Med allt detta sagt är Ola dock helt klart intresserad av att ha kontaktuppgifter i artikeln, så du hittar dem längst ned i artikelns slut. På tal om slut...

Du har ju hållit på i flera år med detta nu, är du rädd att vapnen tar slut?

Jag har ju gjort hundratals sedan jag startade 2015. Jag vet inte hur många som finns, jag har inte en aning. Men det finns många skyttar, sen finns det många skyttar som aldrig skulle komma på tanken att trimma sin revolver av olika skäl. De vill inte sabba originalutseendet eller har ingen nytta utav den trimningen, de skjuter alltid single action och såna grejer.

Det är ju dock klart att Ola inte bara står på ett ben vad gäller vapensmidet, under vår intervju knackar det på dörren och en kille från trakten frågar om Ola kan fixa till en del till en maskin. Ola studerar den, vrider och vänder på den lite och de två diskuterar lite tillvägagångssätt för att lösa problemet. På flera ställen runt om i verkstaden står det saker som vittnar om den breda verksamheten som Ola bedriver. En kompressor här, en motor där, hylsor i en plastpåse, nylackade delar till en moped och så självklart den varmt gula mopeden som han fixat i ordning till sin hustru. Mängden maskiner i verkstaden är för den oinvigde smått oöverskådligt vilket med all tydlighet blir uppenbart när jag ställer frågan vilken maskin han använder mest, och inte lyckas lokalisera den utan väldigt tydliga och upprepade instruktioner.

Verkstaden har ett stort utbud av maskiner för all typ av bearbetning av såväl stora som små komponenter.

Vad gäller vapensmidet så handlar de mest använda maskinerna om två stycken fräsar. Ola har fräsar för såväl stora som små arbeten, horisontellt och vertikalt arbete. Även om de används mycket är det ändå en annan maskin vi fastnar länge framför. En svets med vilken han kan lägga en extremt hård och tunn svets med. Att det är väldigt lite material som behövs läggas på framgår med all önskvärd tydlighet när han beskriver att ingreppsytorna som bearbetas oftast är en eller två tiondels millimeter. Att då lägga en flera millimeter bred svets på det medför mängder med merarbete när det ska tas bort. Med den nya svetsen kan han lägga till ett tillsatsmaterial som är 0.4 mm i diameter, dessutom är det otroligt hårt, vilket gör att ytorna blir extremt slitstarka.

I pannbandet är såväl förstoringsglas och lampa fäst.

Till annat arbete är det mer lämpligt med mikroskop.

Med tanke på dessa mått är det enkelt att förstå att det går åt visuella förstärkningsmedel för att se mycket av det arbete Ola utför, och den nämnda svetsen är inget undantag då den är utrustad med mikroskop. Det är inte det enda mikroskopet i verkstaden utan det finns ytterligare mobila mikroskop i verkstaden och när han börjar bearbeta ett vapen åker en huvudbonad på med förstärkande glas och lampa på.

Han har ett mycket tydligt sinne för detaljer och vikten av precisionen i ett hantverk. Han visar upp bilder på en trumma till en Nagant-revolver som skulle göras om till att passa i en ny kaliber. Ola beskriver leden i arbetsprocessen allt eftersom bilderna passerar över skärmen. Viktigt just med den här revolvern var att inte bearbeta ytan för mycket, att motstå frestelsen att putsa. Att putsa och polera är också tekniker att använda för att ta bort små missöden som repor under arbetets gång. Just den här trumman skulle se ut som den skulle gjort från en gammal sovjetisk fabrik. Då får man akta sig noga för att skada ytan då minsta repa skulle göra mängder av arbete ogjort då det inte går att slipa och putsa den, då skulle trummans utseende inte passa ihop med resten av revolvern.

När kunden fick sitt vapen så satt han där på den stolen och tittade på slutresultatet en stund, sedan sa han “kan jag få se på den nya trumman?” han kunde inte själv se att det var den som satt på, så väl passade den ihop med resten av vapnet. Säger Ola och ler belåtet.

Ett återkommande tema i vårt samtal handlar om den bredd på arbete som Ola älskar. Att göra exakt samma arbete på exakt samma vapen den femtonde gången på raken blir lite enahanda. Samtidigt har han ju ett rykte om sig att göra just double action tryck till revolver.

Ett nybyggt korn som Ola har monterat på en Smith & Wesson

De flesta vapenägare säger det att “den vapensmeden gör bara det”, “den vapensmeden gör bara såna grejer” Jag gör ju allt. Jag har ju inga hämningar vad det gäller att ta emot en revolver jag aldrig har sett eller någon pistol, utan det är bara intressant för mig. [...] Jag gör det mesta, det blir ju ingen omväxling annars. Om du specialiserar dig på något spjutspetsområde så blir det ju bara sånt du får göra, och då minskar kundkretsen. Jag vill ha större kundkrets och mer omväxlande arbeten. Det är roligt. Att man ena dagen får göra iordning ett gevär, nästa dag en revolver, nästa dag en pistol och nästa en mopedmotor, luftkompressor, det tycker jag är roligt. Men främst vapensmed.

Precision i arbetet och kontrollmätning är av yttersta vikt när man arbetar med finmekanik.

Till slut blir det så dags att packa ihop och lämna verkstaden, men vi kommer inte många meter innan vi fastnar vid bilen jag kom dit med och en diskussion om motorvolym, byggkvalitet och reparationer startar. Det råder ingen tvekan om att det här är en man som älskar maskiner och mekanik, oavsett utformning.

Vill du fixa något med ditt vapen? En pipvikt, ny dovetail, bättre avtryck eller en längre pipa? I så fall kan kan du kontakta Ola på telefon: 073-0271425.

/

Tack för att du läst denna artikel! Hoppas att den gav dig nöje! Vill du också stödja sidan så att jag kan fortsätta skriva artiklar som du kan läsa? Gör som Ulf Johansson och Tobias Linder, stöd mig gärna via patreon, pistolskyttens patreon. Alternativt en donation via paypal.

Stefan