Nyligen var jag på en tävling där det uppstod blodvite. Inget större eller ens särskilt dramatiskt egentligen, även om blodet rann ned längs fingret och funktionären bakom mig gjorde stora ögon. Orsaken var helt klart ett handhavandefel. När jag skulle stoppa i magasinet i vapnet klämde jag mig mellan en oväntat vass kant i magasinbrunnen och magasinet självt. Jag kände att det nöp till rejält, svor en ramsa, kollade på fingret och såg att det var ett jack. Jag inspekterade vapnet för att se om jag kunde se något där jag klämt mig och mycket riktigt satt det lite hud fastklämt där. Charmigt. Men tävlingsserien var redan igång så det vara bara att hålla handen ur fickan och skjuta vidare.
Men det var en dag där det hände fler saker. Blockerad pipa, bortdömda skott, vapen som plötsligt och oväntat inte väger in och självklart vapen som abrupt slutar fungera. Egentligen händer ju de där sakerna ganska ofta när man tänker efter. Allt från rena trivialiteter till frustrerande problem.
Att lära sig hantera dessa problem oavsett nivå är viktigt. Ibland kan det handla om att kunna acceptera problemet och gå vidare. I andra fall handlar det om ren säkerhet och att förstå att det kan bli farligt att hantera problemet på fel sätt.
En blockerad pipa är aldrig roligt och när en kula fastnar i loppet på tävling är det extra knöligt. När laddapparaten inte samarbetar fullt ut kan det vara bra att vara förberedd på att alla patroner kanske inte har rätt mängd krut i sig. Skytten på just denna tävling hade tillverkat ett eget verktyg för ändamålet få-ut-kula-som-sitter-fast-i-pipa, och hade det dessutom redo på skjutbanan. Skytten i fråga hann faktiskt få ut kulan ur pipan under seriens gång men hann inte sätta ihop vapnet igen. Därmed blev det färre hål i tavlan och tappade placeringar som följd. Pluspoäng för propp i patronläget. En blockerad pipa är ett fel som vi alla ska ha stor respekt för och det gäller att vara uppmärksam som skytt. I detta fallet var det inte bara skytten själv som var observant på att det varken kändes eller lät som det skulle. Även en av funktionärerna hörde och fäste uppmärksamheten på skytten för att hålla koll på att problemet hanterades på ett korrekt och säkert sätt. I en precisionsgren finns det såväl tid som uppmärksamhet för att hålla koll på vad som händer men när motsvarande händer på en fält eller militär snabbmatch så gäller det att skytten har tungan rätt i mun, särskilt om den skjuter revolver och matar fram nästa patron själv.
Men ammunition ställde till fler problem denna fantastiska tävlingsdag. Under C skyttet lade sig en kula på tvären, något som skapade huvudbry såväl hos skytten som hos funktionärerna. Tillslut dömdes skottet bor då det var för brett, vilket gjorde att skytten tappade en av sina tavelträffar.
Det händer titt som tätt att en tävlande som sätter ett skott i grannens tavla. Det händer händer även de bästa skyttarna ibland. Jodå, på SM till och med. Här tänker jag på A Precision 2022. Men även denna tävlingsdag var det en skytt i mitt skjutlag som satte ett skott i grannens tavla.
Även om det är rätt antal hål i tavlan är jag säker på att de flesta kan känna igen sig i att hålen har den något frustrerande tendensen att inte hamna där man önskar. Istället hamnar de på andra ställen som ger färre poäng. Än mer frustrerande är det när de inte bara hamnar fel, utan hamnar fel plats flera gånger om, så pass att man skjuter hål i hål genom klisterlapparna. Denna tävlingsdag var inget undantag.
Dagen var dock inte över vad gäller strul och krångel. En av klubbens nya skyttar fick problem med klubbvapnet. Patronerna matade in fel i vapnet, blev krokiga och inte ett enda skott gick att avfyra. Självklart hade vapnet fungerat alldeles utmärkt den senaste klubbträningen. Plötsligt står då den nya skytten där utan vapen på sin första tävling. Snopet och tråkigt men hjälpsamma funktionärer var tacksamt snabbt på plats och kunde hjälpa till.
Säkerligen hände det fler saker under tävlingen som jag inte snappade upp. Men det fick mig att börja tänka på alla de saker som händer på skjutbanorna när vi tränar och tävlar. Delvis om säkerhet, delvis om att kunna starta om och släppa det som blivit fel. Att inte stå och bli frustrerad för skyttet brukar sällan bli bättre av det. Det gäller också att bygga in en vana och rutin så att man vet vad som ska göras när det händer något, precis som med den blockerade pipan längre upp i texten.
Under SSM i fält i somras stötte jag på problem med matningen i min pistol på sista stationen. Sannolikt hade undertecknad inte genomfört vapenvård tillräckligt regelbundet och patron två lämnade inte magasinet. Självklart lyfter jag handen och påtalar vapenfel och får även vapenfelet godkänt. När det så blev dags att göra omskjutning händer såklart exakt samma fel igen. Men istället för att åtgärda felet så står jag där som ett fån och väntar på att tiden ska gå ut. Jag har helt och hållet glömt bort att jag har möjlighet att repetera manuellt. Fem träff och många figurer bort på denna station och jag finner mig långt ned i resultatlistan.
Kanske jämnar det ut sig. I våras stod jag på en fälttävling, fick klick och istället för att räcka upp handen för att få möjlighet till omskjutning, så repeterar jag instinktivt och tappar ett skott. Detta hände också på sista station och det fanns all möjlighet i världen att lösa en omskjutning. Det är ett tydligt tecken på bristande vana och rutin av fältskytte. Sedan kan det också handla om nerver och att när det inte blir som jag hade planerat så stängde hjärnan av.
Matningsfel finns ju i alla möjliga former och kan förklaras på alla möjliga upptänkliga vis. Det kan handla om vapenvård, en ammunition som inte trivs med vapnet, för klen rekylfjäder, för kallt ute. Listan kan göras lång.
Mycket hinner man uppleva under en skyttekarriär. På den tävling som inleder hela denna artikel konstaterar jag och några medtävlande följande, angående mitt blödande finger: Att skyttet ändå trots allt är en säker sport. Samtidigt betyder inte att det inte händer saker. Om du inte redan känner till att en Neuhausenpistol kan tugga i sig en bit av din hand så betrakta dig nu som varnad. Brännheta hylsor är också ett ämne som många skyttar har förstahandserfarenhet av på bilden nedan syns en brännblåsa på halsen jag indirekt gav grannskytten under en större fälttävling för några år sedan.
Jag avrundar den här artikeln med ytterligare tavelmissöde. Kontrasten mellan hur svårt det kan vara att träffa mitt i tavlan och att det ändå går att träffa tavlans kortsida är tämligen komisk.
Inte nog med att skotten gick högt den där dagen på skjutbanan. Ett av dem gick helt klart för sent och pensionerade hela tavlan.
När det händer oväntade saker på banan, när det inte blir som du har tänkt. Stanna upp och fundera på vad det var som hände och vad nästa steg ska vara. Handlar det om att göra patron ur? Handlar det om att repetera och få möjlighet att skjuta ett skott till? Kanske handlar det om att starta om mentalt och rensa huvudet till nästa skott. Oavsett vilket är det bra att kunna ta ett steg tillbaka när det oväntade händer för att kunna utvärdera situationen.
Har du varit med om något roligt eller snårigt, kanske fått med det på bild? Om du skulle vilja dela med dig av dina erfarenheter så hör av dig så kanske det kan publiceras här, på patreon eller på discord beroende på.
Tack för att du läst denna artikel! Bloggen finansieras via stöd av er läsare. Läs mer om hur du kan stödja bloggen här.
/
Stefan
Comments